Ukulelesolen

  • Increase font size
  • Default font size
  • Decrease font size
Hjem Blogg 2011 10 03 - Helgkurs i Brålanda

2011 10 03 - Helgkurs i Brålanda

Så är ännu en helg och en helgkurs över. Ungefär som Pippi Långstrump resonerar; Det var trevligt då det varade, men nästan ännu trevligare då det var slut.
Kräver det en förklaring? Ja, kanske.
Denna typen av kurser är väldigt kul att hålla. Det är definitivt värt allt slit, allt förberedande och allt som ska fixas inför en kurs när man väl står där och ser en samling människor utvecklas och när spontaniteten och glädjen riktigt känns i luften!
Men det tar på krafterna att leda och kordinera ett dussin glada ukulelespelare.
 
Att hålla ukulelekurser är ju något jag gjort i många år nu. Men från att jag alltsom oftast hållit rena nybörjarkurser i Sverige är det lite av en ny tid jag börjar gå in i. Dels innefattar detta att jag har kurser i Norge numera. Något som kan verka vara en bagatell för en som haft kurser så länge. Men det är mycket som skiljer Norge från Sverige då man inte längre bara skrapar på ytan.
Dels innefattar detta också att när jag håller kurser i Sverige är det allmer ofta med redan etablerade ukulele-gäng. Såna som spelar sedan tidigare. Detta beror på att det spelats ukulele så länge och aktivt i Sverige att antalet ukulele-spelande människor börjar gå om antalet människor som börjar spela varje år. Något åt det hållet.
 
Den här helgen höll jag en kurs med just ett redan etablerat ukulelegäng från Brålanda. Vi hade haft mailkontakt en månad eller två och på det viset hade båda sidor lärt känna varandra. Jag hade fått ett begrepp om vad och hur de ville lära sig och de hade fått ett begrepp om ungefär hur jag lägger upp en kurs.
 
Brålanda är verkligen inget stort ställe. Brålanda är sin egen postadress, men det tillhör Vänersborgs kommun. Det ligger strax söder om Mellerud och i Mellerud har jag ju varit, i ukulelens tecken många gånger, så jag hade en viss aning om hur man skulle ta sig hit.
Den här kursen skulle inte börja och mjukstarta på fredagen utan vi skulle köra dessdå mer intensivt på lördag och söndag i stället.
Något som både skapade möjligheter och ställde till det.
Det fina var att det skulle kräva en övernattning mindre. Det besvärliga var att jag skulle behöva starta min resa väldigt tidigt på lördagen. Men hur jag än skulle ha lagt upp det, hade det aldrig varit aktuellt att åka direkt från Oslo till Brålanda.
Jag passade på att hälsa på min kompis Henrik i Karlstad, min gamla hemstad. Genom att sova över hos honom kunde jag lätt ta mig till Brålanda på lördagen. Nej, lätt ska jag inte säga att det var. Tåg från Karlstad till Mellerud är en smal sak. Men att ta sig hela vägen till Brålanda var inte självklart. Som tur är kunde Gun-Britt, en av eleverna och kontaktpersonen för den här ukulelegruppen, hämta mig i Mellerud med bil.
 
Väl i Brålanda visades jag kurslokalen, i form av ett gammalt tågstationshus. Det kändes både mysigt och lite pittoreskt. Inne i huset märktes att det inte varit någon stations-verksamhet på många, många år. Det luktade lite speciellt. Inte på något sätt illa, men lite så där som gamla lokaler som inte används varje dag kan lukta.
Jag packade upp mina grejer. Kurshäftena, diverse lösa blad som hörde till, stämapparater och den numera obligatoriska ukulelebasen. Sedan dröjde det inte länge förrän mina elever började droppa in. Från början var det meningen att de skulle vara 13 stycken, men den här helgen var det bara 11 som kunde dyka upp.
Det var just det... 11 elever är inte så bara, när man är van att hantera grupper om 5-8 stycken.

När alla var på plats började den verkliga utmaningen. Det var nu jag skulle ta reda på vilken nivå var och en var på och hur jag skulle få lägga upp allt. Jag marknadsför mig själv som en personlig ukuleleguide. I praktiken innebär det att jag alltid lägger upp och utformar kurserna efter elevernas förmågor och önskemål. Det är något som inte alltid är lätt. I ärlighetens namn ska jag säga att det kan vara väldigt ansträngande – men det är alltid värt det! Det är inte mycket som går upp mot att se det lysa i ögonen av inspiration och spelglädje hos ett gäng elever.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här dagen, om övningar vi gjorde, ackord vi tittade på och saker vi lärde oss.

Det var en trött personlig ukuleleguide som, sist av alla, lämnade kurslokalen.
Hade det inte varit för att det var SM i plöjning i Brålanda just denna helg hade det garanterat funnit plats på vandrarhemmet som låg bara några hundra meter från stationshuset.  Detta exotiska sverigemästerskap hade gjort att jag med stor möda lyckats hitta ett ledigt rum. Inte på vandarhemmet utan i anslutning till en bensinmack och restaurang. Brålanda var inte större än att det var gångavstånd även hit :)

Jag lade mig på sängen i det lilla enkla rummet och somnade. Det var mer eller mindre planerat. Hade det inte varit för att jag var så hungrig hade jag nog sovit hela natten och fram till morgonen. I stället sov jag 2 timmar och gick sedan ut för att leta mig något att äta. Brålanda och Brålanda centrum är verklgen så litet att man måste vara uppmärksam på när man kommer till centrum – för annars har man snart gått förbi det.
Jag hittade en pizzeria där jag njöt av en pizza och el öl.

Vi drog igång klockan 10 på söndagen.
Tempot var lika högt idag också även om jag avsiktligt valde att det mesta vi gjorde skulle vara repetetion från gårdagen.

Tiden går så väldigt fort såna här dagar. Innan vi viste ordet av det var det dags att avrunda. Ett par moment med avrundningen den här gången var mer eller mindre nya.
Dels både pratade vi om och bestämde datum för nästa gång vi skulle träffas och dels pratade vi om hur dealen mellan den här ukulelegruppen och mig ska komma att se ut.

Dealen, ja. Den kanske kräver sin förklaring. Som jag tidigare nämnde har jag mycket att göra med redan färdiga ukulelegrupper numera. Dealen går ut på att jag snarare är coach än lärare och att coachandet bygger på att vi möts kontinuerligt, ett par gånger varje år. Ukulelegruppen kommer också få en undersida till ukulelesolen.se där de kan presentera sig och sin verksamhet. I skrivande stund  har jag dock inte kommit så långt, rent tekniskt, med webbsidan.
Det gläder mig att denna ukulelegrupp från Brålanda valde att inleda detta samarbete!
Jag har kontakt med flera liknande ukulelegrupper, men ingen har velat vara den första coach-gruppen. Nu kommer nog flera att hänga på :)

Dela denne sidan:
Be sponsor for this article and show your link here!

Senast uppdaterad ( 2012-01-20 03:38 )  

Om mig

På sommaren 1981 föddes en kille i de djupa hälsinge-skogarna. Hans mamma trodde och önskade att han skulle bli polis en vacker dag. Själv var han säker på att han skulle bli konstnär...

 Snart 30 år senare kan jag se att jag hade mer rätt än mamma. Jag blev undersköterska i stället för polis och jag blev konstnär, i form av musiker och låtskrivare. Och jag blev något av en ukulele-fantast.

Kort om mig;
Mitt namn är Marcus Roos, jag är 28 år och sedan 2009 är jag bosatt i Oslo. Jag har bott på lite olika håll i Sverige innan jag flyttade hit. Bland annat i Karlstad, i närmare 10 år. Man skulle enkelt kunna beskriva det som att jag jobbar som undersköterska på nätterna och som ukulele-lärare på dagarna.

Musik är min stora passion. Jag växte upp i Hälsingland, bland dragspel och fioler och lärde mig, i förhållandevis unga år, att hantera bas och ukulele. Fram till idag har jag också lärt mig hantera gitarr, piano och några andra instrument.

I halva mitt liv har jag också skrivit musik. Musik som har hunnit få sina influenser från både folkmusiken, jazzen, hårdrocken och allt annat jag lyssnat på.

Nyhetsbrev


Mottag HTML?

Ukuleler på alvor!

www.ukulele-nordic.com