Ukulelesolen

Jag hade jobbat natten till den här dagen och var därför lite smått mosig. Inte för att jag jobbat natt, för det har jag gjort i många år, utan mer för att de närmaste dygnen hade varit rätt osammanhängande vad det gällde sömn och dygnsrytm. Jag sov några timmar på förmiddagen, men mer än så hade jag inte ro till.

Som vanligt då jag ska packa en väska eller två är problemet att det alltid blir för många prylar packade. Den här gången var det extra svårt, för jag visste inte hur många som skulle vara med på helgkursen. Det skulle kunna bli allt från de (inte allt för många) som anmält sig för att säkert gå kursen till de som rimligen kunde ringa det närmaste dygnet och anmäla sig. Dessutom skulle jag ha en coaching -dag med ett ukuleleband på måndagen. Det innebar extra packning.

På något vis hade jag till sist packat så jag kunde bära och transportera allt utan större möda. Då hade jag elbas och en förstärkare med mig - inte illa!

Innan jag skulle sätta mig på nattbussen till Stockholm skulle jag träffa och hålla en enkel intervju med en eventuell kör-ångerska till mitt band Vemmet .
Elisabeth hette hon. En sån där lagom okompliserad norsk tjej. Utan att det på något vis var något fel på hennes språk-kunskaper, var jag tvungen att använda min bästa norska för att hon inte skulle behöva säga "va" hela tiden. Det kan ju faktiskt vara så att hon inte var van att prata med svenskar.
Intervjun fick bli kort och effektiv, för faktum var att jag hade en buss att passa.
Elisabeth verkade lovande. Vi bestämde att vi snart skulle provsjunga lite med delar av resten av bandet.

Jag trodde jag skulle bli ensam på bussen.
Tji fick jag - det var insatt en extrabuss för att det var så många som skulle åka. Eftersom jag valde att ha el-basen som handbagage blev det lite trångt. Men inte värre än att jag kunde somna. Somnade gjorde jag rätt snart och jag sov sedan mer eller mindre tills dess jag kom fram.

| Mer...