Ukulelesolen

Den här dagen började egentligen igår. Jag hade länge letat en lucka för att kunna åka och hälsa på mamma och pappa. En lucka då både jag, Jenny, mamma och pappa kunde, samtidigt. Lättare sagt än gjort. Men just den här helgen passade det.
För att få ihop det fick det bli att ta en nattbuss från Oslo till Stockholm.

Det är inte mycket action en tidig lördagmorgon. Inte ens i stockholm. När samtliga Mac Donalds-restauranger är stängda vet man att man att man, tidsmässigt, är fel ute.
Jenny och jag kom till Centralstationen med bussen klockan 6. Tur att stationen var öppen i alla fall.
Vi drack kaffe, promenerade runt en stund och gjorde vad vi kunde för att ta död på dryga 2 timmar, innan tåget till Hudiksvall skulle gå.

Det är kanske synd att säga att bussresan hade varit okomfortabel, men det är inte mycket som går upp emot att sitta i första klass på ett X2000. Ok, det är inte gratis, men dels slipper man som regel undan barn som skriker och hundar som luktar. Att man sedan sitter bra blir mer som en bonus.

Vi var framme klockan 11. Mamma och Bengt mötte oss på stationen. De hade inte träffat Jenny förr, så detta var lite små-speciellt. Hudiksvall var idag en grå och rätt öde stad och med Oslo som referens kändes den pinsamt liten när Bengt körde en extra runda innan vi rullade söderut, mot Njutånger.
Jag hann ta ett kort på en skylt som jag tror norrmän kan finna rätt kul. Det är skylten till en fotostudio, med det passande namnet "Bärs Foto".

Väl hemma hos mamma tog vi det rätt lugnt. Fikade lite, satt och småpratade och pratade om sånt som hänt sedan senast vi träffades.
När det började bli tal om mat hade jag och Jenny ett önskemål - Svensk pizza. Det är inget fel på pizza i Norge, men den är inte som pizza i Sverige. Det gör att svensk pizza blir vansinnigt gott, när man väl får chansen.
Vi åkte till Hudiksvall igen och till Casablanca, som ligger strax ovanför sjukhuset, för där har dom grymt goda pizzor.

Efter att vi ätit i lugn och ro blev det några extrarundor i stan igen. Bengt har nån slags förkärlek till småvägar och det blev också en del kilometer mellan träd och åkermark längs grusvägar.
Väl hemma såg vi på Körslaget och liksom fastnade i soffan. En trevlig kväll helt enkelt.

Men jag längtade efter sängen. Det hade varit en lång dag.

| Mer...