Jag tror inte jag kan säga detta nog många gånger; Det är tal om en ukulele-bas – Inte en bas-ukulele. Det är alltså frågan om en bas som har ”vissa drag av ukulele” - Inte en ukulele. Trots att Kala's ukulele-bas inte funnits på marknaden speciellt länge vet jag redan av flera (av mina bekantas bekanta) som köpt ukulelebasen i tron om att det varit en form av ukulele – och sedan blivit besvikna.
Kanske att begreppet ukulele-bas kräver en förklaring.
Kala är en tillverkare av ukuleler. En av de tillverkare som står för de lite dyrare och mer högkvalitativa ukulelerna på den nordiska marknaden just nu. Någon på Kala kom på att man kunde prova att sätta bas-strängar på en baryton-ukulele... och resten är historia som det brukar heta.
Instrumentet skulle alltså lika gärna kunna ha hetat travel-bass, mini-bas eller något liknande. Men när en ukulele-tillverkare sätter bas-strängar på en ukulele – då blir det naturligtvis en ukulele-bas. Eller U-bass :)
Jag som spelat ukulele och bas lika länge, så länge att jag knappt minns när jag började, reagerade med stor skepsis och nyfikenhet när jag hörde om ukulelebasen.
Kunde detta verkligen vara något seriöst?
Jag gick som katten runt het gröt i någon månad innan jag, strax innan sommar-semestern, slog till och köpte en. Lite på vinst och förlust. Någonstans mellan 4000 och 5000 kostar den, om man ska ta hänsyn till både norskt och svenskt pris. Då får man också med ett rejält softcase.
Jag drog åt Hälsingland, mina hemtrakter, där spelmansstämmor och folkmusik finns i varje hörn. Här skulle basen visa vad den gick för.
Hantverk och kvalité
Det är svårt att bedöma och ge betyg åt en instrument som liksom är helt nytt i sitt slag. Ska man jämföra med en ukulele eller en bas?
Strängarna
Det första jag (och jag är inte ensam om det) reagerade på, så fort jag såg instrumentet var strängarna – de är gjorda av svart gummi. Ett gummi-liknande material, om rätt ska vara rätt.
Strängarna är nog det som särskiljer detta instrumentet mest, så därför lägger jag ganska mycket vikt på just strängarna i den här recensionen.
Det kändes, minst sagt, märkligt att knäppa an den första tonen. Mer om hur det lät kommer jag till senare.
Strängarna upplevs givetvis som mer ”sladdriga” än på en traditionell el-bas. Bara det faktum att jag aldrig hört någon jämföra eller prata om el-basars ”sladdrighet” gör att jag måste tänka... tänka i andra banor än jag gjort tidigare när det gäller dessa strängar och denna bas. Kala tänkte nog till, alldeles väldigt, när de valde material till strängarna. Skulle man ha använt stål- eller någon form av nylonsträngar – DÅ skulle det ha blivit sladdrigt. De skulle nog ha hängt som tvättlinor.
Strängarna är också aningen elastiska. Inte så mycket som gummiband, som man kanske skulle kunna tro, men tillräckligt mycket för att det blir en helt annan känsla då man bänder en sträng. Även tillräckligt mycket för att man kan bända strängarna en aning, ofrivilligt. Det där visade sig vara en vanesak.
Strängarna har man fäst under stallet, genom locket. Det skulle vara riktigt marigt att byta dom om det inte vore för en liten lucka, som sitter på baksidan av instrumentet, under stallet. Strängarna justeras med rejäla stämskruvar. Det är stora öron på stämskruvarna, som liksom skapar ett gediget intryck. Stämskruvarna är väldigt lågt växlade. Man kan behöva skruva flera varv för att påverka så mycket som en halvton. I början kan man bli osäker på om man ens skruvar på rätt skruv. Det där är också en vanesak. Jag kan inte finna att det är en direkt för- eller nackdel. Har heller inte kommit på om det har någon direkt koppling till gummi-strängarna. Man skulle kunna tänka sig att strängarna har en större benägenhet av att slitas av, än vanliga strängar, och att den låga växlingen förhindrar detta. Eller så är det bara en tillfällighet.
På håll ser ukulele-basen ut som en ukulele av storleken baryton. I skrivande stund är jag osäker på vilken typ av trä instrumentet är byggt av och låter detta hellre vara osagt. I sitt sammanhang tror jag faktiskt att valet av trä spelar mindre roll. Träet är ljust och påminner om gran, greppbrädan är mörk och är troligtvis av rosenträ och stallet är av ett mörkare trä. Så när det gäller trä och utseende är Kala's ukulele-bas väldigt traditionell. Skulle man bortse från att det är en bas, skulle instrumentet se ut som vilken baryton-ukulele som helst. Kala's U-bass finns i olika färger/träslag. I skrivande stund är jag osäker på om det är något annat än träslaget och därmed färgen som skiljer ukulelebasarna åt.
När det gäller finnisch och byggkvalité finner jag inget direkt att klaga på. För att vara ett kinatillverkat instrument tycker jag till och med att ukulelebasen är riktigt välbyggd. Inga fula skarvar eller detaljer som sitter snett. Luckan bakom stallet har en bra passform och visar ingen tendenser till att falla bort eller gå sönder.
Möjligen kan instrumentet ge ett aningen billigt intryck för att det inte väger så mycket och för att träverket i lådan är rätt tunt. Men samtidigt – jag säger ja tack till låg vikt.
Det finns en detalj som jag stör mig på – varför i hela friden har man utelämnat volym-ratten?!
Tonkontroll kan jag leva utan, för någon sådan finns inte heller, men möjligheten att justera volymen – hur tänkte man här?
Nackdelarna med avsaknaden av volym-ratt är uppenbara. Inte minst genom det faktum att basen är så volym-svag att det krävs någon form av förstärkning för att kunna använda den på ett vettigt sätt. Nu kan man inte stämma basen ”i tysthet”, man kan inte lägga den ifrån sig utan att det skulle börja skramla, man är beroende av att förstärkaren inte överstyr signalen och om det skulle råka bli rundgång kan man inte göra något annat än att rycka ur sladden möjligtvis.
Nu är man hänvisad till någon form av volymkontroll eller effektpedal eller till att stå med armlängds avstånd från förstärkaren.
En annan detalj som förbryllar mig är varför det inte finns någon knopp för att fästa ett axelband på. Jo ingångsjacket är en kombinerad knopp och kontakt. Men det räcker ju inte med en knopp.
Ljud och spel
Nu har jag redan skrivit så mycket om strängarna, så jag ska försöka lämna dom där hän nu.
Kala U-bass är ingenting du spelar akustiskt med. Ensamt låter den ens så mycket att du kan kompa en ukulele som spelar svagt. Men detta är inget unikt för ukulelebasen. De akustiska el-basar som finns är inte ljudstarka dom heller. Ska du ha en akustisk el-bas som låter ”ganska starkt” får du betala så mycket att du lika gärna kan satsa på en behändig förstärkare i stället. Eller varför inte en kontrabas?
Men, koppla in ukulelebasen i en förstärkare – då blir det annat ljud i skällan!
Det är nästan otroligt, att detta lilla instrument, med en mensur som är hälften av en liten liten el-bas, kan låta så stort!
I huvudsak har jag använt basen till två typer av förstärkare. En liten bas-förstärkare från Rolands Cube-serie och en rejäl rör-driven bas-rigg med ett 6x12”-kabinett.
Genom en förstärkare ger ukulelebasen ett ljud som får mig att tänka på en kontrabas. Kala U-bass har ingen vidare sustain. Här ljuder korta toner. Lite som på en kontrabas.
Därför passar det utmärkt att spela folkmusik, jazz, visor,country och liknande musik. Den som ska spela hårdrock blir nog besviken.
Kopplar man in basen för inspelning, utan för-förstärkare får ljudet en annan karaktär. Tankarna går till elbasar från 60-talet.
Jag hade gärna sett en tonkontroll (och volym-ratt) här...
Att vänja sig att spela på en minatyrbas tar tid, om man spelat på en ”vanlig” elbas tidigare. Det är inte utan att det känns som att spela på ett leksaks-instrument i början. Har inte längden på mensuren helt klart för mig, men halsen rymmer band för en oktav. Det kan jämföras med halsen på min el-bas (Yamaha BB-G5) som rymmer 3 tre oktaver.
Den korta mensuren kan nog upplevas som en begränsning. I alla fall i början. I gengäld är det tätt mellan banden så i teorin kan man spela snabbare och ”mer” än på en traditionell elbas. U-Bass har bara fyra strängar. Mig veterligen finns ingen femsträngad.
Sammanfattning
Kala ukulele-bass, eller U-Bass som Kala vill kalla den, är något helt speciellt.
Bas-gummi-strängar på en ukulelekropp – en högst främmande tanke för bara några månader sedan. Och nu har jag kommit på mig själv, att jag oftare tar med mig ukulelebasen än min gamla trontjänare till elbas när jag ska spela med något band. I skrivande stund är jag basist i två olika band. Ett latin-jazz-band och ett akustiskt coverband.
På spelmansstämmorna i Hälsingland var ukulelebasen helt förträfflig att spela på. En batteridriven förstärkare krävdes dock för att jag skulle vara mobil. Min Roland Cube kom väl till pass. Man drog till sig en och annan blick från spelemän som givetvis aldrig sett på maken till instrument :)
Ett, nästan ännu bättre, användningsområde för ukulelebasen är mina ukulelekurser. Kan inte minnas att jag haft en kurs efter inköpet då basen (och förstärkaren) inte varit med.
Avsaknaden av volym-ratt stör jag mig på!
Jag hade gladeligen betalat en femhundralapp extra för en volym-ratt eller en inbyggd preamp rent utav!
Även en knopp att fästa ett axelband på hade varit välkommen.
Två missar som hindrar Kala's U-bass från att vara ett fantastiskt instrument och från att få fem UkuleleSolar av mig.
Av mig får den 4 av 5 UkuleleSolar
Dela denna sidan:
Be sponsor for this article and show your link here!
| Nästa > |
|---|
Please wait...